Sylph är en dansföreställning som hämtar inspiration från baletten Les Sylphides från 1909 av Michel Fokine, som anses vara den första baletten baserad helt på stämning och dans utan någon egentlig berättelse. Sylph leker också med det ockulta, förenar det med klassisk balett och utforskar ASMR-ljud som skapar en sensorisk upplevelse, en sorts lågintensiv eufori som skapar ett hemligt band mellan dansare och publik.
Sylph är skapad i samarbete med dansarna från Cullberg, kompositören Shida Shahabi, scen-/ljusdesigner Chrisander Brun och kostymdesigner Hanna Kisch och är en föreställning som undersöker vad som händer koreografiskt när ljud, kostym, scenografi, ljus och dans har en likvärdig roll.
“Septimus hörde henne säga “Kay Arr” nära hans öra, djupt, mjukt, som en fyllig orgel, men med en strävhet i rösten som en gräshoppas, vilket raspade hans ryggrad härligt och skickade vågor av ljud upp i hans hjärna som, i kollision, bröt.”
— Virginia Woolf, Mrs. Dalloway
Koreografi: Halla Ólafsdóttir
Musik: Shida Shahabi
Scenografi och ljusdesign: Chrisander Brun
Kostymdesign: Hanna Kisch
Medproducent till melodin House of Sylph: Daniel Fagge Fagerström
Med: Cullberg Dancers
Produktion: Cullberg